En mycket speciell last har landat på tyska stränder. Fartyget Pacific Grebe, som transporterar högaktivt kärnavfall från Storbritannien, lade till i hamnen i Nordenham i nordvästra Tyskland. Vid ankomsten möttes fartyget av kärnkraftsmotståndare och ett stort polispådrag.
Den kontroversiella leveransen.
Totalt sju kärnkraftscontainrar av typen Castor, var och en fyra meter lång och med en vikt på över 100 ton. Totalt mer än 700 ton kärnavfall bara med denna leverans.
Det handlar om högaktivt avfall (HLW) som genomgått en förglasningsprocess. Det vill säga att det blandas med flytande silikater och hälls i rostfria stålcylindrar som försluts hermetiskt när glaset stelnat. Dessa cylindrar placeras sedan i Castorbehållare av gjutjärn och rostfritt stål, ett robust skydd mot strålning.
De är tyskt avfall.
Det är resterna av upparbetningen av använt kärnbränsle från tidigare tyska kärnkraftverk, som fram till 2005 skickades till anläggningar som Sellafield i Storbritannien och La Hague i Frankrike.
Även om Tyskland stängde sina sista kärnkraftverk 2023 är landet enligt avtal skyldigt att ta tillbaka avfallet. Detta är den andra av tre planerade transporter från Sellafield för att slutföra hemtagningen av tyskt kärnavfall. Den första anlände 2020 och lagrades i Biblis. Transporterna från Frankrike slutfördes i november 2024.
Väl framme i Nordenham flyttas Castor-containrarna med kran till ett specialtåg. Innan tåget börjar sin resa över land gör tekniker mätningar för att säkerställa att strålningsnivåerna uppfyller de lagstadgade gränsvärdena. Tåget tar resterna till en mellanlagringsanläggning i Niederaichbach (Bayern), intill det tidigare kärnkraftverket Isar. Den exakta rutten hålls hemlig av säkerhetsskäl.
Varför protesterna?
Ankomsten av nytt avfall har fått kärnkraftsdebatten och motståndet i Tyskland att blossa upp på nytt. Grupper som Ausgestrahlt (”Bestrålad”) och Castor-Stoppen (”Stoppa Castorerna”) har organiserat protesterna. De hävdar att varje förflyttning av dessa material ”medför en enorm risk” och kritiserar det faktum att avfallet flyttas till tillfälliga förvaringsanläggningar i stället för att vänta på en slutgiltig djup geologisk kyrkogård.
Att flytta det nu, menar de, ”skjuter bara upp problemet och löser det inte”, och kräver att avfallet bara ska transporteras en gång till sin slutdestination. Fler protester väntas längs den rutt som tåget förmodligen kommer att följa, bland annat i städer som Bremen och Göttingen. Det är ett stort polisuppbåd runt dessa transporter.
Tillfälliga lager.
Tyskland står inför utmaningen att hantera cirka 27.000 kubikmeter radioaktivt avfall som samlats in under 60 år av kärnkraft. För närvarande förvaras detta material i 16 tillfälliga lageranläggningar runt om i landet.
Sökandet efter djupa geologiska lager för slutlig begravning pågår, men det är en lång och komplex process, vilket Finland har visat, vars exempel nu följs av länder som stänger sina kärnkraftverk, med Tyskland och Spanien i spetsen.
Slutsatsen är följande.
Tyskland uppfyller sina internationella förpliktelser genom att ta tillbaka sitt eget kärnavfall. Detta är vad man lovat Storbritannien och Frankrike. Men varje transport öppnar såret efter ett olöst problem: avsaknaden av ett permanent och säkert hem för det känsligaste arvet från kärnkraftsepoken, vilket skapar oro och protester bland delar av befolkningen.
